Tvåtusen tvåhundra delningar har mitt inlägg om Inlandsupproret på kort tid. Det är helt fantastiskt kul, men det säger också något om hur irritationen mot orättvisorna ser ut. Kan vi göra något konstruktiv och bra utav den ilska som finns i vårt land så är det nog som att ta tillvara energin från en kärnkraftreaktor. 
Hejaropen är många, men givetvis finns det även människor som ifrågasätter både nyttan av ett Inlandsuppror och mig som person. Har jag månne någon egen dold agenda? Hur kommer det sig att jag tagit time out från politiken pga hälsoskäl och sedan drar igång något sånt här?
För det första så hade jag ingen aning om att ett inlägg skulle få sån sprängkraft, för det andra så verkar det ligga i mitt DNA att jobba för lands- och glesbygdsfrågor. Om Zlatans mission är att spela fotboll, så är banne mig min att gå mot strömmen. Jag kan bara inte hålla käften hur länge som helst! De som har känt mig sedan tonåren vet att jag nära nog blev reglerad från vårdskolan i Umeå, inte pga av sabotage eller på grund av dåliga betyg, utan för att jag hade svårt att inordna mig i regler och normer som jag ansåg handlade om otlllbörlig maktutövning.
Jag har inga problem att köra bil på högersida eftersom det är mycket klokt att vi håller oss till högertrafik när det nu är så bestämt. Men utan ett sunt ifrågasättande och i alla fall ett uns av nytänkande skulle vi fortfarande ha rullat sten. Utveckling behöver ifrågasättare. Att vara ”snäll” i betydelsen ”hålla käft för att det är smidigast så” slutade jag med i tidig ålder. Men jag är rätt så snäll ändå.
Inordningen är, som jag ser det, ett av problemen som gjort att landsbygdskommittéernas förslag inte lett till något mer än krusiduller på ytan. De personer som suttit med i kommittéerna, från alla riksdagspartier, uppbackat från forskningsleden och från myndigheter, har varit oerhört kunniga och engagerade. De har också haft fingertoppskänsla nog för att lägga sina förslag på en nivå som gjort att alla partier kunnat godkänna dem. PROBLEMET har därefter varit att lands- och glesbygdsfrågor inte haft tillräckligt hög status INOM partierna.
Dessutom har vi som bott på lands- och glesbygd varit så oerhört tacksamma och glada över att något skett att vi inte heller skapat någon starkt opinion. Politik är reaktiv! Starkt tryck utifrån skapar tryck inom partierna.
Vi har helt enkelt varit lite för mesiga!
En annan viktig faktor är att lands- och glesbygdsfrågor ses som särintressen. Det är många som ännu inte fattat att i princip alla frågor som finns även omfattar lands- och glesbygd!
Och den tredje faktorn, som har mycket stor betydelse är att det hitintills varit helt bekymmersfritt att lova runt och hålla tunt från politiskt håll när det gäller lands- och glesbygd, eftersom inga medier ställt dem till svars.
Jag har förundrats över det under de 30 år som jag varit aktiv i landsbygdsrörelsen och har kommit fram till att det också beror på att så kallade lands- och glesbygdsfrågor inte heller har någon hög status i mediebevakningen. Som vi vet, och som forskare påvisat, finns en stark symbios mellan medier och makthavare. Och normen har varit och är fortfarande att ”det inte är så viktigt” att ifrågasätta exempelvis att så lite hänt med de 75 förslagen som den senaste landsbygdskommittéen tog fram. TROTS att ALLA nuvarande riksdagspartier enats om att just de frågorna/förslagen var de väsentligaste att ta tag i och göra något åt för att stimulera lands- och glesbygdsutveckling. Det är häpnadsväckande!!!
För mig är ekvationen om Landsbygduppror/Inlandsuppror därför oerhört enkel. Om vi på ett trovärdig sätt ska kunna kräva att partier ska gå samman och klubba igenom viktiga förslag över traditionella gränser, så måste vi själva skapa opinion. Vi måste ställa oss över partipolitik och andra begränsningar själva.
Om vi ska protestera måste vi se till att det är många som gör det! Det funkar inte att några få står och huttrar nånstans – för då manifesterar vi det motsatta – dvs att vi är beredda att dö svältdöden. Det är verkligen viktigt att veta att folk inte bara tänker dela inlägg, utan faktiskt även göra sig besväret att manifestera ett motstånd.
För mig är exempelvis överlevnaden och välståndet för enskilda politiska partier mycket mindre viktigt än överlevnad och välstånd för lands- och glesbygden. (Vilket egentligen innebär överlevnad och välstånd för hela landet – och mänskligt liv på planeten Tellus)Så jag har inga som helst problem med att ta lite skit för mitt engagemang. Jag tror fortfarande på representativ demokrati, men jag vill bli representerad! Det är jag INTE i nuläget!
Du som vill vara med och mobilisera människor i maj i din närmiljö maila till: info@inlandsupproret.se
Senaste kommentarer